När en mittback står kvar med bollen trots att motståndaren redan kliver fram, känns nästa passning ofta onödigt farlig. Roberto De Zerbi vill vanligtvis att laget spelar sig ur pressen genom att locka fram den, men idén fungerar bara när spelarna kan hantera både nästa passning och nästa bollförlust. Därför kan hans lag se geniala ut i ena sekvensen och sårbara i nästa.

De Zerbis fotboll bygger på kontroll genom risk
- Pressbete används för att dra motståndaren ur sin position.
- 3-2-5-strukturen skapar många spelare högt i planen.
- Kort uppspel kräver modiga mittbackar, tekniska mittfältare och en trygg målvakt.
- Hög press ska vinna tillbaka bollen direkt efter en förlust.
- Priset blir öppna ytor bakom laget när den första pressen misslyckas.
Från teknisk mittfältare till tränare som kräver mod
Roberto De Zerbi började som offensiv mittfältare och fick sin fotbollsfostran i Italien. Han tillhörde AC Milan som ung, men slog igenom på seniornivå först genom klubbar som Monza, Padova, Avellino, Salernitana, Foggia, Arezzo, Catania och Napoli. Enligt Brighton & Hove Albions profil gjorde han nästan 300 ligamatcher innan tränarkarriären tog över.
Det är en bakgrund som hjälper till att förklara hans syn på mittfältet. Han tycks värdera spelare som kan ta emot bollen med motståndaren nära, vända upp under press och spela framåt efter bara någon touch. Jag tycker att det är en mer träffsäker beskrivning av hans fotboll än det enklare epitetet ”bollinnehavstränare”.
Som tränare byggde han först sitt rykte i Italien, framför allt i Sassuolo, där laget tog två raka åttondeplatser i Serie A. Därefter kom Shakhtar Donetsk, Brighton och Marseille. Sedan mars 2026 är han huvudtränare för Tottenham, vilket enligt Tottenham Hotspurs presentation blev nästa steg i en karriär som redan omfattar flera olika fotbollsmiljöer.
Det intressanta är att hans grundidé har följt med mellan klubbarna, medan detaljerna har skiftat. De Zerbi försöker alltså inte skapa samma lag överallt. Han försöker skapa samma typ av problem för motståndaren, men med de spelare han har tillgängliga.
Pressen börjar med att motståndaren får komma nära
Det mest typiska De Zerbi-mönstret börjar ofta med en situation som ser långsam ut. Målvakten spelar kort, mittbacken håller i bollen och den första motståndaren får kliva fram några meter extra. Först därefter kommer passningen som öppnar nästa linje.
I Premier Leagues taktiska analys beskrivs detta som press-baiting, alltså att laget medvetet lockar fram pressen för att skapa luckor bakom den. Strukturen liknar ofta en 3-2-5 i bollinnehav, med tre spelare i uppspelsfasen, två centrala spelare framför dem och fem spelare högt i planen.
Så utvecklas en typisk sekvens
- Första passningen går bakåt för att ge motståndaren en anledning att kliva fram.
- Mittbacken väntar tills en pressande spelare har lämnat sin ursprungliga yta.
- Passningen går genom eller runt pressen till en fri mittfältare eller ytter.
- Tempot ökar direkt när motståndaren redan har förskjutit laget åt fel håll.
Brightons 3-1-seger mot Manchester United på Old Trafford i september 2023 blev ett tydligt exempel. Bollen flyttades långsamt på ena sidan, United pressade framåt och Brighton kunde sedan byta riktning mot en yta där motståndarna hade blivit för smala.
| Det du ser | Trolig idé | Det du ska titta efter |
|---|---|---|
| Målvakten och mittbacken tar extra tid | Motståndaren ska lockas fram | Om en central mittfältare blir fri bakom första pressen |
| Flera spelare samlas på ena kanten | Motståndaren dras åt samma sida | En diagonal passning mot motsatt ytter |
| Bollen tappas nära eget straffområde | Risknivån har blivit för hög | Hur snabbt laget kan stoppa kontringen |
| Yttern står brett och får bollen rättvänd | Pressen har öppnat en offensiv korridor | Om ytterbacken eller mittfältaren hinner understödja |
Det är också här den vanligaste missuppfattningen uppstår. De Zerbi vill inte hålla bollen för att lugna ner matchen. Han använder passningarna för att flytta motståndaren tills en farligare passning blir möjlig.
Siffrorna blottar priset för den modiga fotbollen
Under De Zerbis tid i Brighton avslutades i genomsnitt 159,8 passningar per match i lagets egen defensiva tredjedel, samtidigt som 42,5 passningar per match nådde det egna straffområdet. Det visar hur långt laget var berett att spela nära egen målvakt för att dra fram pressen.
Det motsäger också bilden av ett lag som bara passade sidleds. Brighton hade en PPDA på 10,5 under perioden, där PPDA beskriver hur många motståndarkontakter med bollen som tillåts per defensiv aktion. Ett lägre tal betyder normalt att laget pressar mer aggressivt.
Framåt blev effekten tydlig. Brighton gjorde mål i 32 raka Premier League-matcher. Men den serien innehöll 15 vinster, vilket motsvarar 46,9 procent av matcherna, och laget släppte in mål i 20 av dem, alltså 62,5 procent. Slutsatsen blir ganska skarp: målproduktionen kunde vara stabil utan att matchkontrollen var det.
Det är själva kärnan i De Zerbi-fenomenet. När uppspelen fungerar får laget motståndaren att springa, vrida sig och försvara ytor som egentligen inte längre är relevanta. När den första pressen bryts åt andra hållet kan samma struktur lämna stora områden öppna bakom bollen.
Jag tycker att den spänningen gör honom mer intressant än tränare som bygger hela sin identitet på säkerhet. Samtidigt kräver den en trupp med mycket hög teknisk kvalitet, annars blir modet snabbt till slarv.
Brighton, Marseille och Tottenham behöver olika versioner
De Zerbis idéer har fått olika uttryck beroende på miljön. Brighton gav honom en teknisk grund och en spelmodell som redan hade vissa gemensamma drag med Graham Potters fotboll. Marseille gav honom en större scen, högre känsloläge och mindre tålamod när riskerna började synas.
I Marseille blev resultatet en andraplats i Ligue 1 säsongen 2024/25. Det säger något om modellens kapacitet, men också om hur snabbt De Zerbis fotboll kan lyfta ett lag när spelarna accepterar kraven på bollkontroll och aggressivitet.
Tottenham innebär en annan typ av uppgift. Klubben behöver anpassa sig till en mer passningsorienterad och positionsbaserad fotboll efter en period där laget ofta sökte enklare vägar framåt. Spelarna måste därför lära sig två saker samtidigt: att våga stanna kvar i pressen och att förstå exakt när den ska brytas med en mer direkt passning.
| Klubbmiljö | Det som passar De Zerbi | Det som kan skapa problem |
|---|---|---|
| Brighton | Tekniska mittfältare och en tydlig spelidé | Öppna ytor efter bolltapp nära eget mål |
| Marseille | En publik och spelargrupp som accepterar hög intensitet | Trycket ökar när laget tappar kontroll i stora matcher |
| Tottenham | Spelare med snabbhet, offensiv kvalitet och potential i centrala ytor | En kort omställningsperiod när resultaten måste komma direkt |
Det går därför inte att bedöma De Zerbi enbart genom formationen. Två lag kan stå i samma 3-2-5 och ändå spela helt olika, beroende på mittbackarnas passningskvalitet, mittfältarnas avstånd och yttrarnas tajming.
Så läser du De Zerbis idéer under en match
En formationsbild före avspark säger ganska lite. För att förstå vad De Zerbi försöker göra behöver du följa relationerna mellan spelarna, framför allt vad som händer när motståndaren bestämmer sig för att pressa.
Läs också: Guglielmo Vicario i Juventus - därför kräver han rätt struktur
Fyra frågor som avslöjar planen
- Vem får motståndaren att kliva fram? Om mittbacken eller målvakten väntar in pressen är nästa passning ofta förberedd redan innan pressen kommer.
- Vem blir fri efter första presslinjen? Den spelaren är ofta viktigare än bollhållaren, eftersom hela sekvensen byggs för att hitta just den ytan.
- Hur brett står yttrarna? Om de håller sig nära sidlinjen tvingas motståndaren välja mellan att skydda mitten och att täcka kanten.
- Vad händer direkt efter bolltappet? Om flera spelare går framåt samtidigt försöker laget återta bollen med man mot man-press. Bryts den pressen blir laget sårbart.
Jag skulle tolka en sekvens där fyra eller fler motståndare pressar högt som ett test av De Zerbis idé. Om laget hittar en fri spelare centralt har pressen blivit ett verktyg för det bollförande laget. Om bollen däremot fastnar vid sidlinjen och passningsvägen bakåt försvinner, är det ett tecken på att risken har blivit större än kontrollen.
Samma sak gäller efter en bollvinst. De Zerbis lag vill ofta attackera medan motståndaren fortfarande är felvänd eller utspridd. En säker passning bakåt kan då vara fel beslut, medan en snabb diagonal mot en ytter kan utnyttja det fönster som pressen just har skapat.
När den bakåtpassningen plötsligt blir en attack
Det mest användbara sättet att förstå De Zerbi är att sluta se den korta passningen som ett tecken på försiktighet. Den kan vara början på en fälla, där motståndaren själv hjälper till att öppna planen.
Hans fotboll kräver tålamod i uppspelsfasen, mod nära eget mål och snabbhet när luckan väl uppstår. När alla delar sitter får matchen en särskild rytm: långsam lockelse, plötslig acceleration och en press som ska vinna tillbaka bollen innan motståndaren hinner andas.